I promise you I'll never trust again

Self hatred grows in me like cancer

I can't locate its whereabouts but its feasting on its host

I expected him to have the answers

I thought I taught him how to love me

Now he fears me like a ghost

Self-fulfilling prophecy

You're the only guaranteed loyalty

In this town

Full of violent mothers

Cheating fathers

Leaving lovers

I swear to you, I'll never love again

This hunger grows inside me like a tumor

The dizziness just compliments

This failure of a girl

I'm settled now

The show of mine consumes me

But every pound I shed

Speaks volumes of my lack of self control

Self fulfilling prophecy

You're the only one that dare speak truth about me

In this town of

Well intentioned mothers

Starving daughters

Worried lovers

I swear to you, I'll never eat again

Self-fulfilling prophecy

You never fail to comfort me

In this town filled with

Violent mothers

Cheating fathers

Leaving lovers

Angry brothers

Starving daughters

Starving daughters

Worried lovers

I swear to you, I'll never trust again.

(Maria Mena - Self-fulfilling Prophecy)

Även om den väl egentligen är om förlorad kärlek så är det här väldigt nära hur jag känner mig. :(

Musikaler på olika sätt

Förra veckan kunde man i tidningen läsa en recension av Södra Ölands Musikteaters uppsättning av Skönheten och Odjuret (som jag hela tiden stavar Sjönheten). Det fanns en bild på Gaston som var helt fantastisk och alla kostymerna var jättefina. Så nu har vi bestämt oss för att vi ska gå och se föreställningen när den går på Kalmar teater (den går på Öland först) mestadels för att mamma och Jonas sa att Kalmar teater är jättefin så vi borde se den. Jag ser verkligen fram emot att gå och se den men jag funderar också på att gå med i föreningen eftersom jag fortfarande drömmer om att få vara med i en musikal. Årsavgiften är dessutom bara 100 kr så det har jag faktiskt råd med. Jag har mailat dem för att få veta var och när de övar eftersom jag inte har något körkort utan måste förlita mig på bussar. Och kan man inte komma dit på ett smidigt sätt så kommer det sorgligt nog falla på det. Jag hoppas verkligen att det inte ska vara alltför långt bort för jag skulle verkligen vilja vara med.
Jag tänker också vara med i årets Script Frenzy och försöka skriva min steampunk/goth/dystopi-musikal. Mamma tyckte inte att jag borde vara med. Hon tycker väl att jag borde koncentrera mig på att söka jobb men jag tycker att jag kan klara både och. Jag har en månad på mig att skriva ett manus på 100 sidor. Det känns inte alls lika mycket som NaNoWriMo när jag har en månad på mig att skriva 50 000 ord. Det enda jag är lite nervös över är att jag aldrig har skrivit en låt förut (förutom den till Gröna Draken men den ska vi absolut inte räkna). Oskar har redan sagt att han kan skriva musiken den dag som jag faktiskt skriver den där musikalen men om texterna är kass spelar det ingen roll hur bra musiken än är. Jag ska ändå försöka och hoppas på det bästa för att skriva är musikal (och få den uppsatt) är också en dröm. Jag hoppas bara att det här är drömmar jag kan förverkliga och att de inte går åt skogen. Jag är tillräckligt deppig redan med all skit.
Jag skulle kunna skriva en så kallad "jukebox musikal" som helt enkelt är en musikal med låtar som inte skrevs specifikt till den musikalen utan som fanns innan, te x Mamma Mia, We Will Rock You (antar jag även om jag inte sett den), Moulin Rouge och Glee (Waaa!!! Är Glee bra eller vad?! De som kom på att göra en musikal som TV-serie är genier! ^^). Eftersom mycket av mitt skrivande inspireras av musik så har jag ofta tänkt att jag kanske borde skriva en jukebox-musikal men nackdelen med det är ju att man måste få tillstånd att använda de låtarna och det är ju krångligare än att skriva musiken själv. Dessutom så bygger den här musikal-idén jag har inte på redan existerande låtar och då kan det bli svårt att passa ihop musik och story.
Jag tänker därför försöka skriva musiken själv åtminstonde till att börja med. Om det sedan skulle gå åt skogen så kanske jag tar upp frågan till omprövning eller frågar Steffi. Hon är bra på att skriva dikter och sångtexter och många musikaler har en som skriver storyn (ofta den som får minst credit), en som skriver musiken och en som skriver låttexterna. Vi får väl se.
En annan sak jag funderar över är om jag ska skriva den på engelska eller svenska. Om jag ska gå på det som känns lättast så blir storyn på svenska och låtarna på engelska men det kan ju bli lite skumt. Det är väl lättast att få musikalen uppsatt i Sverige istället för att ge mig iväg till West End med en gång så därför kommer jag nog försöka skriva på svenska men precis som med låttexterna så kanske detta är något jag ändrar senare.
Okej, alldeles för mycket virriga tankar och spekulationer här nu så jag ska sluta.

Södra Ölands Musikteater: http://www.sodraolandsmusikteater.se/index.html
Script Frenzy: http://www.scriptfrenzy.org/

"Sometimes it’s hard to appreciate what a good singer you are because all I'm thinking about is shoving a sock into your mouth."
- Kurt (från Glee)

Skrämmande

I slutet av november så var det en man som försvann här i Nybro. Han sågs sist vid torget och fast polisen letade så hittade de bara hans cyckel. I dagens tidning kunde man läsa om hur de hittat en kropp i bäcken som rinner genom staden (Bolanders bäck). Den är inte identifierad än men polisen verkar vara säker på att det är den försvunne mannen.
Jag antar att det är bra att de i alla fall vet vad som hände med honom även om det ju hade varit mycket bättre om de hade hittat honom levande. Dock tycker jag att det hela är lite skrämmande. Mannen har legat där under isen hela vintern och jag har flera gånger gått förbi där, till exempel när jag och min kompis Steffi gick hem från stan när hon var här och hälsade på. Jag både tanken på att han har legat där så länge mitt i stan utan att någon har vetat om det och att jag har gått förbi där är lite läskig. Tänk om jag hade fått för mig att stanna och se ner i vattnet just där (det är inte ovanligt att jag gör sånt). Hade jag sett honom då? o_O Får väl glad att det inte bara har varit kallt utan också mycket snö så jag slapp se honom ligga där om jag fått för mig att titta. Men samtidigt, om det inte hade varit så mycket snö så hade man ju troligen hittat honom fortare.
Vet inte vilket scenario som är bäst men jag kan inte låta bli att ha en svag obehagskänsla över vad som skulle kunna ha hänt. En sån där "tänk om?"- känsla.

Här är en länk till artikeln på Barometerns hemsida om någon är intresserad: http://www.barometern.se/nyheter/nybro/kropp-hittad-i-bolanders-back(2318189).gm


"The report of my death was an exaggeration."
- Mark Twain

Fantastiskt misslyckande!

Ur "Världens största misstag" av Nigel Blundell.

"Storhetsvansinne under vatten
Under första världskriget beslöt Storbritannien att bygga en ny sorts jätteubåtar - ett slags dykande slagskepp, som skulle säkra de allierades makt under såväl som ovanför vattenytan. Dessa nya fartyg kallades K-båtar.
De två första K-båtsflottiljerna var färdiga för aktion i slutet av 1917. Men när dessa 112 meters, ångdrivna undervattensmonster provkördes, visade det sig att de var omöjliga att manövrera på ytan, och var långsamma och klumpiga i u-läge. När de väl dykt, var det svårt att få upp dem till ytan igen. En serie olyckor hände dem:
Elden bröt ut på K-2 under första provfärden. K-3 dök helt oförklarligt ända ner till botten under första testet med prinsen av Wales (senare kung George VI) ombord. Efter många besvärligheter fick man upp henne till ytan igen och fartygets mest illustre passagerare räddades.
Senare under en övning rammades och sänktes K-3 av K-6. K-4 rände upp på ett grund. K-5 sjönk och hela besättningen omkom. K-6 fastnade på botten. K-7 körde på K-17 under en övning och förstördes oreparabelt.
K-14 sprang läck innan hon ens hunnit utanför hamnen för prov. En tid därefter under en manöver i Nordsjön rammades hon och sänktes av K-22. Under samma övning förlorade man kontrollen över K-17, som sjönk efter att ha kolliderat med först en kryssare och sedan med K-7. Slutligen hamnade K-22 framför stäven på en annan kryssare och skadades så hon inte gick att reparera.
1918 lades projekt K-båtar på hyllan. Då hade det krävt 250 brittiska liv, men inte ett enda tyskt."

Boken det här stycket kommer ur är fantastiskt underhållande men just den här biten är den bästa av allihop. Jag är imponerad att de ändå höll ut i ett helt år innan de lade ner projectet. :)

Har vi tillräckligt med böcker?

Jag tänker mig att mitt drömbibliotek ska se äldre ut men det här är inte helt fel det heller. :p Den där rundade kanten neråt ser dock lite läskig ut. Tur att det finns räcke för det är nog ett ordentligt fall ner där.

http://www.stumbleupon.com/su/8ggUCv/features.cgsociety.org/stories/2009_05/2009_05_stockholmlibrary/15-render-FG.jpg

I begynnelsen var berättelsen

”I begynnelsen var berättelsen. Berättelsen fylld av ord som tog form i vinden och värmde sinnet hos män och kvinnor vid eldar och härdar i hus, tält och koja, under stjärnor och under tak. Orden fick mening och känsla, färgades av hat och avund och kärlek och saknad och ilska och nyfikenhet. Det var berättelser fyllda av stolthet över den egna svettiga mödans frukter, berättelser om blygsel och om skam, om illvilja mellan bröder och mellan generationer. Tunga ord om Noa den druckne och om Kain den vrede, om Medea den hämndlystna och om Odysseus den irrande, om ett folk vars illgärningar var så talrika och stora at Herren måste dränka dem i eld och svavel eller i floder av forsande vatten som fortfor att stiga i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och orden blev till berättelser som blev till historier, allt större och allt mer blomstrande ju fler som hörde dem och ju fler som återgav dem kring eldar och vid andra härdar.
I detta är vi människor mycket speciella. Inget annat djur har på samma vis tagit makt över Ordet och lärt sig bruka det. Vi skapar händelser och fyller dem med betydelser; vi formar historier eftersom vi instinktivt känner att vi måste. Vi behöver vårt förflutna och alla dess skrönor. Huruvida de är falska eller sanna hör inte hit. Vi kräver makten över Ordet och vi utövar den efter behag. När vi skapar vår värld skapar vi också vår historia.”


Ur "Förrädaren, skökan och självmördaren" av Dick Harrison

Skrivande och Nathan Fillions samlade verk

Steffi var här och hälsade på förra veckan och det var väldigt kul även om min depresion gjorde att det inte var lika trevligt som det kunde ha varit. Om du läser det här, Steffi, så ber jag om ursäkt igen. Jag hoppas att jag känner mig bättre nästa gång och jag uppskattade verkligen att du var här även om det inte alltid märktes.
Medan Steffi var här började jag känna mig snuvig och sitter nu här med en fruktansvärd förkyld. Jag ligger nerbäddad i soffan och ägnar mig åt Nathan Fillion-maraton. På de senaste tre dagarna har jag kollat på första avsnittet av Firefly, hela första säsongen av Castle plus filmerna White Noise 2: The Light (jättebra!) och Slither (mindre bra). Jag såg även House Of Fear eftersom den fanns i listan av filmer som Jared Padalecki är med i. Han hade dock bara en cameo i filmen och var med i typ två sekunder. Men det var en bra film ändå så det gör inget. Och jag tyckte det var kul att de andra karaktärerna kallade honom JP som om det faktiskt var Jared och inte en påhittad karaktär. :p
Alla avsnitt av Castle har dock fått mig att vilja flera saker. Min önskan att bli en välkänd (och rik) författare har flammat upp igen. Inte för att den var borta men den sjunker ibland ner till en mindre eld eller en värmande glöd som aldrig brinner ut men som kan flamma upp igen om den blir påverkad. Det andra är dock att jag plötsligt känner en längtan efter att skriva en deckare. Men den enda "deckare" jag har läst (förutom 52 volymer av mangan Mästerdetektiven Conan) är En Studie I Rött och den tyckte jag inte ens om. Jag älskar att se Sherlock Holmes i filmer (filmen från 2009 och bbc-serien Sherlock från 2010 är APBRA!) men i boken var han bara jobbig och en sån besserwisser att jag tröttnade på honom. Han visste ALlTING. Jag hade velat se honom stöta på ett problem han inte förstod eller behöva information om ett ämne han inte kunde något om. Men jag ska försöka mig på någon mer Sherlock Holmes-bok tror jag. Har hört att han är jobbigast i den boken. :p
Jag gillar brittiska kriminalserier som Morden I Midsumer och Ms Marple problemet är bara att jag inte är särskilt bra på att klura ut mysterierna och lista ut vem mördaren är. Det gör mig i vanliga fall inte så mycket men det känns som att det kunde vara en bra egenskap om man ska skriva deckare. Vi får väl se hur jag gör. Skulle vara kul att prova. Dock har jag en hel hög andra böcker jag skulle vilja skriva men jag tror att jag ska försöka fortsätta med min tidsresehistoria som jag just börjat på. Det lilla jag har skrivit än så länge kändes väldigt bra så jag tror på den. Önska mig lycka till. :)

Castle: Reading the paper? You are going to lose all of your wired teen hyper texting nano gizmo street cred.
Alexis: I'm a rebel. I like it old school.