Linda tyckte att jag kunde tatuera henne istället för tatueraren eftersom jag uppenbarligen övade så mycket på mig själv med synålen. Jag sa att hon fick tatuera mig om jag skulle tatuera henne. Sedan enades vi om att det inte var någon bra idé.
Det är ganska intressant att lyssna när Noriko och Fei pratar med varandra. Det känns som om man plötsligt trillat rakt in i en anime, tyvärr utan att kunna språket.
Linda diskuterade japanska band och filmer med dem idag och det verkade som att hon visste mer än de gjorde. Lite intressant. Det är roligt med nördiga människor.
Tvåorna kom tillbaka från Bokmässan. (Så avundsjuk att jag inte fick åka!) Henrik sa att han hade träffat någon som kände Dick Harrison och som hälsade till mig. Det tog en stund innan jag listade ut att det var hans sambo som har jobbat på samma skola som min mamma. En livlig diskution uppstod om huruvida jag kände Dick Harrison (alla var fullständigt övertygade om det), om jag kunde skaffa hans autograf, om han gillade bokbinderi och annat. Det var ganska kul förutom att jag aldrig har träffat honom, men det var det självklart ingen som ville höra talas om. Henrik var i alla fall jätteglad över att ha träffat Dick Harrison som var en av hans stora författaridoler. Trevligt att man kan göra andra glada utan att behöva göra något alls. Jag var ju inte äns där.
Råttan Lusifer hade bajsat på golvet. Jessika hade plockat upp allt utom en lort som låg under Vinsents leksak så att den inte syntes. Jag frågade varför ingen annan hade tagit bort den men det verkade som om alla tyckte att det var ganska äckligt. Tur att jag var där och kunde rädda dem. Äckligare att ha råttbajs liggande på golvet än att plocka upp det med papper och slänga det.
Vinsent är fortfarande världens sötaste kattunge. Han sover och lekar och sover och leker och går in i alla rum som har dörren öppen. Han kom in här och nosade runt hela mitt rum för bara en liten stund sedan. Mig gör det ingenting. Jag blir bara glad. Jag är så avundsjuk på Paula, Jessika och Anna som har katt. Kanske skulle jag också skaffa en, men jag borde väl bo här några månader först så att jag vet om ekonomin fungerar som det är. Men önska kan man ju.
Min mamma har ängligen köpt sina älskade hönor som velat ha så länge. Rasen heter dvärgkoshin (även kallad fjäderboll) och är väldigt söt för att vara höna. Tuppen är svart och heter Black. Två av hönorna är vita och heter Pearl och Kajal. En höna är blågrå (tror jag, jag har inte sett dem förutom på bild) och heter Blues. Den fjärde hönan heter Chips för när den var en kyckling så var det så den lät (chip chip chips). Så mamma, mormor och morfar har byggt hönshus hela helgen. Både lättad över att inte ha varit hemma så att man slapp hjälpa till och lite ledsen att man inte kunde göra det. Det är roligt att bygga saker. Men jag har ju mitt bokbinderi. :)
Be careful about reading health books. You may die of a
misprint-Mark Twain
