Misstankar bekräftade

Min syster (som nu vill vara min bror istället) har på sistone pratat om någon som heter André och min mamma har pratat om honom som någon som min syster kanske skulle få ihop det med (för det är väl intrycket hon har fått av det lilla hon hört). Men jag har varit lite misstänksam mot det hela eftersom en kompis till mig har en rollspelskaraktär med samma namn och jag har länge varit fullt övertygad om att min kompis och denne André är samma person men jag har inte haft några bevis.
Idag när min dator bestämde sig för att vara värre än vanligt (det var till exempel ca 15 minuter sedan jag sa åt den att stänga av sig men den har inte gjort någonting) så startade jag den gemensamma datorn istället för jag orkade inte med min. Medan jag lade över lite bilder från min kamera så hittade jag en bild på datorn som hette Andé. Jag öppnade den och mycket riktigt så är det min kompis men så pass sminkad att man skulle ha väldigt svårt att känna igen henne om man inte kände henne tillräckligt väl. Alltså visade det sig att jag hade rätt.
Jag blir bara så trött på det hela. Jag tänker inte dra upp allting här för det orkar jag inte men hon vet vad jag tycker om alltihop och är alltså den bästa lösningen att låtsas ha en pojkvän (eller nästan i alla fall) istället för att erkänna att det är min kompis det handlar om? Jag var irriterad på det hela redan innan men varje gång någonting sånt här händer så gör det bara saken värre. Det var samma sak när i höstas med lajvet som både min syster och min MAMMA tyckte att det var bättre att jag inte fick veta något om! Hur gammal är jag egentligen? Och tror de inte att jag kan ta reda på saker själv? Jag kanske verkar helt efter i vissa sammanhang men att få tag i den information jag vill ha är faktiskt någonting jag är bra på så sluta ljuga. Jag bara hoppas att min kompis inte är med på det hela också men tyvärr så skulle jag inte bli jätteförvånad eftersom hon i höstas ljög och sa att hon inte skickat ett brev till min syster fast jag kände igen hennes handstil och hon i sitt rum hade en rulle av samma sorts garn som brevet var igensytt med.
Jag orkar inte riktigt med sånt här. Hela min tillvaro tär på mig mer än vad folk verkar fatta och då vill jag inte att folk ska behandla mig som en treåring och ljuga för mig hela tiden. Det blir liksom inte bättre om de enda jag har att vända mig till för att må bättre behandlar mig på det sättet.

"It's silly to go on pretending that under the skin we are all brothers. The truth is more likely that under the skin we are all cannibals, assassins, traitors, liars, hypocrites, poltroons."
- Henry Miller