torsdag 3 mars 2011

Har vi tillräckligt med böcker?

Jag tänker mig att mitt drömbibliotek ska se äldre ut men det här är inte helt fel det heller. :p Den där rundade kanten neråt ser dock lite läskig ut. Tur att det finns räcke för det är nog ett ordentligt fall ner där.

http://www.stumbleupon.com/su/8ggUCv/features.cgsociety.org/stories/2009_05/2009_05_stockholmlibrary/15-render-FG.jpg

I begynnelsen var berättelsen

”I begynnelsen var berättelsen. Berättelsen fylld av ord som tog form i vinden och värmde sinnet hos män och kvinnor vid eldar och härdar i hus, tält och koja, under stjärnor och under tak. Orden fick mening och känsla, färgades av hat och avund och kärlek och saknad och ilska och nyfikenhet. Det var berättelser fyllda av stolthet över den egna svettiga mödans frukter, berättelser om blygsel och om skam, om illvilja mellan bröder och mellan generationer. Tunga ord om Noa den druckne och om Kain den vrede, om Medea den hämndlystna och om Odysseus den irrande, om ett folk vars illgärningar var så talrika och stora at Herren måste dränka dem i eld och svavel eller i floder av forsande vatten som fortfor att stiga i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och orden blev till berättelser som blev till historier, allt större och allt mer blomstrande ju fler som hörde dem och ju fler som återgav dem kring eldar och vid andra härdar.
I detta är vi människor mycket speciella. Inget annat djur har på samma vis tagit makt över Ordet och lärt sig bruka det. Vi skapar händelser och fyller dem med betydelser; vi formar historier eftersom vi instinktivt känner att vi måste. Vi behöver vårt förflutna och alla dess skrönor. Huruvida de är falska eller sanna hör inte hit. Vi kräver makten över Ordet och vi utövar den efter behag. När vi skapar vår värld skapar vi också vår historia.”


Ur "Förrädaren, skökan och självmördaren" av Dick Harrison

onsdag 2 mars 2011

Skrivande och Nathan Fillions samlade verk

Steffi var här och hälsade på förra veckan och det var väldigt kul även om min depresion gjorde att det inte var lika trevligt som det kunde ha varit. Om du läser det här, Steffi, så ber jag om ursäkt igen. Jag hoppas att jag känner mig bättre nästa gång och jag uppskattade verkligen att du var här även om det inte alltid märktes.
Medan Steffi var här började jag känna mig snuvig och sitter nu här med en fruktansvärd förkyld. Jag ligger nerbäddad i soffan och ägnar mig åt Nathan Fillion-maraton. På de senaste tre dagarna har jag kollat på första avsnittet av Firefly, hela första säsongen av Castle plus filmerna White Noise 2: The Light (jättebra!) och Slither (mindre bra). Jag såg även House Of Fear eftersom den fanns i listan av filmer som Jared Padalecki är med i. Han hade dock bara en cameo i filmen och var med i typ två sekunder. Men det var en bra film ändå så det gör inget. Och jag tyckte det var kul att de andra karaktärerna kallade honom JP som om det faktiskt var Jared och inte en påhittad karaktär. :p
Alla avsnitt av Castle har dock fått mig att vilja flera saker. Min önskan att bli en välkänd (och rik) författare har flammat upp igen. Inte för att den var borta men den sjunker ibland ner till en mindre eld eller en värmande glöd som aldrig brinner ut men som kan flamma upp igen om den blir påverkad. Det andra är dock att jag plötsligt känner en längtan efter att skriva en deckare. Men den enda "deckare" jag har läst (förutom 52 volymer av mangan Mästerdetektiven Conan) är En Studie I Rött och den tyckte jag inte ens om. Jag älskar att se Sherlock Holmes i filmer (filmen från 2009 och bbc-serien Sherlock från 2010 är APBRA!) men i boken var han bara jobbig och en sån besserwisser att jag tröttnade på honom. Han visste ALlTING. Jag hade velat se honom stöta på ett problem han inte förstod eller behöva information om ett ämne han inte kunde något om. Men jag ska försöka mig på någon mer Sherlock Holmes-bok tror jag. Har hört att han är jobbigast i den boken. :p
Jag gillar brittiska kriminalserier som Morden I Midsumer och Ms Marple problemet är bara att jag inte är särskilt bra på att klura ut mysterierna och lista ut vem mördaren är. Det gör mig i vanliga fall inte så mycket men det känns som att det kunde vara en bra egenskap om man ska skriva deckare. Vi får väl se hur jag gör. Skulle vara kul att prova. Dock har jag en hel hög andra böcker jag skulle vilja skriva men jag tror att jag ska försöka fortsätta med min tidsresehistoria som jag just börjat på. Det lilla jag har skrivit än så länge kändes väldigt bra så jag tror på den. Önska mig lycka till. :)

Castle: Reading the paper? You are going to lose all of your wired teen hyper texting nano gizmo street cred.
Alexis: I'm a rebel. I like it old school.

fredag 11 februari 2011

Adrift

Lover, dear lover, I've had a fell dream,
My mother's adrift on the sea!
My brothers have left her alone in the gale -
There's no one to save her but me.

[...]

Lover, dear lover, she's crying my name,
My mother's adrift on the sea!
She's none to protect her, no oear and no sail -
There's no one to save her but me.

[...]

Lover, dear lover, there are tears on her gown,
My mother's adrift on the sea!
Her sons have all left her, I cannot now fail -
There's no one to save her but me.


(Adrift - Heather Dale)

onsdag 9 februari 2011

Misstankar bekräftade

Min syster (som nu vill vara min bror istället) har på sistone pratat om någon som heter André och min mamma har pratat om honom som någon som min syster kanske skulle få ihop det med (för det är väl intrycket hon har fått av det lilla hon hört). Men jag har varit lite misstänksam mot det hela eftersom en kompis till mig har en rollspelskaraktär med samma namn och jag har länge varit fullt övertygad om att min kompis och denne André är samma person men jag har inte haft några bevis.
Idag när min dator bestämde sig för att vara värre än vanligt (det var till exempel ca 15 minuter sedan jag sa åt den att stänga av sig men den har inte gjort någonting) så startade jag den gemensamma datorn istället för jag orkade inte med min. Medan jag lade över lite bilder från min kamera så hittade jag en bild på datorn som hette Andé. Jag öppnade den och mycket riktigt så är det min kompis men så pass sminkad att man skulle ha väldigt svårt att känna igen henne om man inte kände henne tillräckligt väl. Alltså visade det sig att jag hade rätt.
Jag blir bara så trött på det hela. Jag tänker inte dra upp allting här för det orkar jag inte men hon vet vad jag tycker om alltihop och är alltså den bästa lösningen att låtsas ha en pojkvän (eller nästan i alla fall) istället för att erkänna att det är min kompis det handlar om? Jag var irriterad på det hela redan innan men varje gång någonting sånt här händer så gör det bara saken värre. Det var samma sak när i höstas med lajvet som både min syster och min MAMMA tyckte att det var bättre att jag inte fick veta något om! Hur gammal är jag egentligen? Och tror de inte att jag kan ta reda på saker själv? Jag kanske verkar helt efter i vissa sammanhang men att få tag i den information jag vill ha är faktiskt någonting jag är bra på så sluta ljuga. Jag bara hoppas att min kompis inte är med på det hela också men tyvärr så skulle jag inte bli jätteförvånad eftersom hon i höstas ljög och sa att hon inte skickat ett brev till min syster fast jag kände igen hennes handstil och hon i sitt rum hade en rulle av samma sorts garn som brevet var igensytt med.
Jag orkar inte riktigt med sånt här. Hela min tillvaro tär på mig mer än vad folk verkar fatta och då vill jag inte att folk ska behandla mig som en treåring och ljuga för mig hela tiden. Det blir liksom inte bättre om de enda jag har att vända mig till för att må bättre behandlar mig på det sättet.

"It's silly to go on pretending that under the skin we are all brothers. The truth is more likely that under the skin we are all cannibals, assassins, traitors, liars, hypocrites, poltroons."
- Henry Miller

tisdag 8 februari 2011

Flytta?

När vi var i Västerås och hälsade på farmor och farfar så pratade vi om lägenheter och att flytta och så. Dels för att farmor och farfar letar efter en ny lägenhet där man kommer in till hissen med en gång istället för, som nu, behöva gå upp för en halv trappa innan man kommer till hissen, och dels för att Nicci och Fredrik har skaffat lägenhet ihop (och den är för övrigt apsnygg!). Vi pratade lite om lägenheterna i huset där farmor och farfar bor och vi fick veta att 1:orna där bara har hyra på ca 2 500kr/månad. Tänk er det! Det här är lägenhetern i centrala Västerås vi pratar om. Uppenbarligen var hyra billig för att huset är lite gammalt. Oskar gick genast igång på det och ville flytta dig och jag började fundera på om inte det kunde vara en trevlig idé. 2 500 kr är ändå vad jag betalar (eller borde betala) till mamma varje månad. Mm. Det är en trevlig tanke. Jag ska fundera lite mer och se hur det blir med jobb och utbildningar och sånt så får vi väl se.
Och jag gjorde krabbelurer (det är det de heter va?) till brunch idag. Jag har aldrig gjort sånna förut och lyckades bränna allihop. Jag åt några tills jag inte var hungrig längre men nu ska hönsen få resten. :p

"A friend is someone who will help you move. A real friend is someone who will help you move a body."
- Unknown

torsdag 3 februari 2011

Mot den stora staden

Så imorgon bär det av till Stockholm så fort alla har kommit hem från jobb och skola (troligen är det Elsa som kommer sist). Jag ser verkligen fram emot det och trots mitt tidigare blogginlägg så ska jag faktiskt följa med. Min mamma lånade ut pengarna jag behövde och har dessutom lovat oss alla tre att om vi hittar något klädesplagg som vi vill ha och kan motivera att vi behöver så kanske hon köper det. Jag frågar mig igen vad jag skulle göra utan min älskade lilla mamma.
Så på lördag förmiddag ska vi se terrakottaarmén på Östasiatiska museet och på kvällen ska vi gå och se en magishow med Charlie Caper. Och så lite shopping så klart. :)
Och på söndag ska vi förbi Västerås en sväng för att hälsa på farmor och farfar och kusinerna medan vi ändå är i de krokarna. Det ska bli väldigt roligt att se dem igen.
Jag lovar att ta bilder och lägga upp här när jag kommer hem igen.

"In the absences of a decent time machine, fiction remains the most sturdy vehicle for visiting other eras."
- Tom Nolan