Fantastiskt misslyckande!

Ur "Världens största misstag" av Nigel Blundell.

"Storhetsvansinne under vatten
Under första världskriget beslöt Storbritannien att bygga en ny sorts jätteubåtar - ett slags dykande slagskepp, som skulle säkra de allierades makt under såväl som ovanför vattenytan. Dessa nya fartyg kallades K-båtar.
De två första K-båtsflottiljerna var färdiga för aktion i slutet av 1917. Men när dessa 112 meters, ångdrivna undervattensmonster provkördes, visade det sig att de var omöjliga att manövrera på ytan, och var långsamma och klumpiga i u-läge. När de väl dykt, var det svårt att få upp dem till ytan igen. En serie olyckor hände dem:
Elden bröt ut på K-2 under första provfärden. K-3 dök helt oförklarligt ända ner till botten under första testet med prinsen av Wales (senare kung George VI) ombord. Efter många besvärligheter fick man upp henne till ytan igen och fartygets mest illustre passagerare räddades.
Senare under en övning rammades och sänktes K-3 av K-6. K-4 rände upp på ett grund. K-5 sjönk och hela besättningen omkom. K-6 fastnade på botten. K-7 körde på K-17 under en övning och förstördes oreparabelt.
K-14 sprang läck innan hon ens hunnit utanför hamnen för prov. En tid därefter under en manöver i Nordsjön rammades hon och sänktes av K-22. Under samma övning förlorade man kontrollen över K-17, som sjönk efter att ha kolliderat med först en kryssare och sedan med K-7. Slutligen hamnade K-22 framför stäven på en annan kryssare och skadades så hon inte gick att reparera.
1918 lades projekt K-båtar på hyllan. Då hade det krävt 250 brittiska liv, men inte ett enda tyskt."

Boken det här stycket kommer ur är fantastiskt underhållande men just den här biten är den bästa av allihop. Jag är imponerad att de ändå höll ut i ett helt år innan de lade ner projectet. :)

Har vi tillräckligt med böcker?

Jag tänker mig att mitt drömbibliotek ska se äldre ut men det här är inte helt fel det heller. :p Den där rundade kanten neråt ser dock lite läskig ut. Tur att det finns räcke för det är nog ett ordentligt fall ner där.

http://www.stumbleupon.com/su/8ggUCv/features.cgsociety.org/stories/2009_05/2009_05_stockholmlibrary/15-render-FG.jpg

I begynnelsen var berättelsen

”I begynnelsen var berättelsen. Berättelsen fylld av ord som tog form i vinden och värmde sinnet hos män och kvinnor vid eldar och härdar i hus, tält och koja, under stjärnor och under tak. Orden fick mening och känsla, färgades av hat och avund och kärlek och saknad och ilska och nyfikenhet. Det var berättelser fyllda av stolthet över den egna svettiga mödans frukter, berättelser om blygsel och om skam, om illvilja mellan bröder och mellan generationer. Tunga ord om Noa den druckne och om Kain den vrede, om Medea den hämndlystna och om Odysseus den irrande, om ett folk vars illgärningar var så talrika och stora at Herren måste dränka dem i eld och svavel eller i floder av forsande vatten som fortfor att stiga i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och orden blev till berättelser som blev till historier, allt större och allt mer blomstrande ju fler som hörde dem och ju fler som återgav dem kring eldar och vid andra härdar.
I detta är vi människor mycket speciella. Inget annat djur har på samma vis tagit makt över Ordet och lärt sig bruka det. Vi skapar händelser och fyller dem med betydelser; vi formar historier eftersom vi instinktivt känner att vi måste. Vi behöver vårt förflutna och alla dess skrönor. Huruvida de är falska eller sanna hör inte hit. Vi kräver makten över Ordet och vi utövar den efter behag. När vi skapar vår värld skapar vi också vår historia.”


Ur "Förrädaren, skökan och självmördaren" av Dick Harrison

Min stökiga verkstad

Imorgon kommer det hit kompisar till oss för att fira Elsas födelsedag lite sent så jag måste ägna dagen (eller åtminstone en del av den) till att städa. Hela huset behöver väl städas men särskilt mitt rum och min verkstad. Rummet tänker jag strunta i eftersom jag inte behöver släppa in någon där men jag tror att åtminstonde en av våra kompisar är intresserad av att se min verkstad så jag måste försöka städa den nu.

Men innan så tog jag bilder på hur det ser ut där. Dels för att jag vet folk som ville se hur det ser ut och dels för att då kan jag ha före- och efterbilder när jag är färdig. :)

Så här ser det alltså ut. Som ni ser så är det i behov av städning. Ska jag kanske berätta vad saker är. Från vänster har vi en kattbur, ett elektriskt element (tro mig det behövs!) en gammal pappsax översållad med saker, ett väldigt smutsigt fönster, en IKEA-stol, ett bord jag köpt på second hand att ha som arbetsbänk, en gammal press (troligen blompress från början), en STOR packe papp i lite olika tjocklekar, på den en hemmabyggd press, min ask med visitkort och en liten hatt jag gjort.

Nästa bild! Tagen från det andra hållet.

Från vänster har vi samma STORA packe med papp, och samma hemmabygda press (tillverkad av min morfar kan tilläggas), en kompostbur full med klot, en gammal batiktavla som jag inte har någon aning om var den kommer ifrån (den har liksom alltid funnits), dörren ut till tvättstugan, två gamla gympapåsar (det finns en till bakom den första) fyllda med småbitar av skinn och klot, en bokhylla med mer klot och papper, en mindre uppsjö av papprör som jag är övertygad kan vara bra att ha till någonting någon gång.

Så nu vet ni hur det ser ut. Är det trångt? Ja! Är det stökigt? Ja! Får ni jättegärna komma och hälsa på om ni har lust? JA!!!

Nu ska jag gå och städa. Förhoppningsvis kan jag lägga upp bilder på en nystädad verkstad sedan. :)

"Cleaning anything involves making something else dirty, but anything can get dirty without something else getting clean."

- Laurence J. Peter

Bacon och musikaler

Har jag nämn hur dålig jag är på att blogga? Hm jo, det är faktiskt sant. Jag läste just igenom alla inlägg på Leksandsgården D och insåg att de bloggar mycket oftare än jag. Men å andra sidan så är de sex stycken (eller är det fler?) medan jag är själv. Jag insåg dock att jag kanske inte behöver skriva en uppsatts varje gång jag gör ett inlägg. Problemet är väl bara att jag har så svårt att inte ta med alla onödiga detaljer så fort jag skriver eller berättar något (är inte det samma sak förresten?). Jag bestämmer mig härmed för att försöka skriva kortare men oftare.

Jag kan till exempel tala om att jag nu lyssnar på soundtracket till Oklahoma!, en musikal från 1955. Den är inte riktigt lika bra som Seven Brides for Seven Brothers som gjordes året innan men den är fortfarande jättebra. Musikaler gör mig alltid på bra humör.
Jag har även börjat en ny blogg där jag tänker försöka lägga upp sånt som har med mina böcker att göra. Om du är intresserad så kan du läsa den här: http://greendragonbooks.blogspot.com/

Nu ska jag göra pastaröra. :) Bacon och MYCKET ost. :D

"Food is an important part of a balanced diet."
- Fran Lebowitz

Farliga böcker

Jag har tänkt lite på hur en del böcker är farliga. Alla böcker är det inte och de som är farliga kan vara det mer eller mindre och av helt olika anledningar. Det är dock oftast de bästa böckerna som är de farligaste.
Som när E läste en bok av Stephen King som inte var skräck men handlade om skräck. Hon blev så uppskrämd av boken att hon knappt vågade gå till skolan tidigt på morgonen när det fortfarande var mörkt. Trotts detta var hon tvungen att läsa färdigt boken eftersom den var så bra.
Eller som Chibi-Pon som läste Twilight-serien av Stephanie Meyer och älskade den så mycket att hon har svårt för att läsa något annat nu. Alla andra böcker verkar ju mycket sämre i jämförelse med böckerna om Bella och Edward. Detta tär också på ekonomin med smycken, tröjor, plancher och filmen på DVD.
Eller som jag själv som läste Mannen från Barnsdale av Dick Harrison och tyckte att det var så spännande och intressant att jag blev mer eller mindre insnöad. Jag är numera lite besatt av tanken på att köpa så många filmer och läsa så många böcker som möjligt om denna hjälte.
Jag tror inte att någon av oss ångrar att vi läste någon av dessa böcker, jag vet att jag inte gör det, men nog måste vi medge att de har påverkat oss på olika sätt.
Även andra saker kan ändra ens syn på böcker. Jag har alltid älskat böcker, särskilt gamla sådana eftersom dessa böcker kan bära på en egen berättelse förutom den som är nedtecknad inuti dem, och eftersom historia är ett annat av mina stora intressen. Men sedan jag började utbilda mig till bokbindare ser jag på dem på ett annat sätt. Jag kan inte gå förbi en bok utan att se efter vad den har för sorts kapitälband eller försöka analysera vilken teknik den är gjort i. Och det är jag inte ensam om. Jag vet att Chibi-Pon också gör det och vi skrattar åt hur "skadade" vi har blivit men utan att vilja lämna tillbaka kunskaperna som gjort oss sådana Böcker kan påverka ens liv om man vill det och låter dem göra det. Och ibland även om man inte vill det. Men det är den del av det fantastiska med böcker. Så låt dem påverka dig, förändra ditt liv och bli dina vänner.

"Books are the quietest and most constant of friends; they are the most
accessible and wisest of counsellors, and the most patient of
teachers."
- Charles W. Eliot